Föräldragrupper

Matvanor

Middag med familjen, det borde vara trevligt, men inte sällan blir det precis tvärtom: ett tjatigt stressmoment i stället för en mysig gemenskap. Men det finns små enkla trick att prova för mer harmoni vid bordet.

Det pratas mycket mat i TV och tidningar just nu och det är lätt att tro att bra mat är väldigt krångligt att få till. Det pratas dinkelmjöl, tillsatser, glutamat och transfett och till slut vet man inte vad man ska tro, men faktum är att man kommer väldigt långt på helt vanlig mat. Köttbullar och makaroner, kyckling och ris, fisk och potatis med ett glas mjölk eller vatten till; mer avancerat än så behöver det inte vara. En oro många föräldrar har är att barnet får i sig för lite mat. Ibland kan det vara så, ibland räcker det med det till synes lilla intaget. Ett bra mått för att avgöra hur det ligger till är att se hur barnet växer och mår: ett barn som följer sin tillväxtkurva och utvecklas bra får oftast i sig tillräckligt med mat. Om barnet verkar inte växer som det ska, får obehag av maten eller på annat sätt inte mår bra bör man söka hjälp på vårdcentral.

Det finns många olika orsaker till att ett barn inte vill äta. Vissa barn är extra känsliga för matens smak och behöver lång tid på sig att lära sig tycka om ny mat. Andra kanske har ätit för mycket mellan målen, så att aptiten inte infinner sig som den ska. Matkrångel kan också bero på att barnet får obehag av att äta, kanske har någon allergi mot något livsmedel, eller så vill barnet helt enkelt ha föräldrarnas uppmärksamhet. Att inte äta är ett väldigt effektivt sätt att få uppmärksamhet, det märker barn snabbt och de flesta barn är så förtjusta i uppmärksamhet att de föredrar negativ uppmärksamhet framför ingen uppmärksamhet alls. Som förälder är det bra att försöka hålla det i minnet och i den mån det går ignorera det oönskade beteendet – att barnet bara petar i maten – men ge positiv uppmärksamhet om barnet äter. Det är bra om det går att undvika ordet duktig; mat och ätande ska helst inte vara förknippat med prestation.

Det är inte ovanligt att ta till mutor vid matbordet när man vill att barnet ska äta, men det finns en viss fara med det. ”Ta tre tuggor till så får du glassen sedan!” – ord som så lätt slipper ur munnen, men problemet är att man indirekt säger att maten är så tråkig att barnet måste belönas med glass efteråt. Vips har man sänkt värdet på maten och höjt det på glassen, och det var ju inte direkt det som var avsikten. Det är bra att i stället försöka att respektera att barnet inte äter upp; det är sällan särskilt långt till nästa måltid och dessutom är barnet kanske faktiskt mätt. Nästa gång kan man försöka påminna om att barnet inte ska ta för mycket på tallriken.

Många föräldrar är oroliga för att barnen ska få näringsbrist om de inte äter tillräckligt med grönsaker, och visst, grönsaker är viktiga, men den främsta anledningen är faktiskt är inte att de ger vitaminer och mineralämnen; med undantag för C-vitamin och folsyra innehåller annan mat som mjölk, kött, bröd och ägg mycket mer näring. Grönsaker ger däremot antioxidanter och särskilda fibrer som får nyttiga bakterier i magen att trivas och vi vet vi att barn som äter mycket grönsaker och frukt äter mindre sötsaker och snacks och därmed löper mindre risk för övervikt. Grönsakerna är alltså utan tvekan viktiga för balansen i kosten, men någon näringsbrist hotar inte bara för att barnet inte hunnit lära sig tycka om så många olika grönsaker än. Man kan alltså gott unna sig lite tid och försöka ha tålamod i stället för att tjata – tjat får dessutom oftast motsatt effekt. Ett bättre knep är att själv försöka vara en bra förebild. Barn gör ju som bekant inte som vi säger utan som vi gör och därför är det extra viktigt att man som förälder försöker agera som man önskar att barnet ska göra, även vid matbordet: fortsätta servera grönsaker även om barnet inte vill ha, äta av dem själv och visa att det är gott. Om man som vuxen äter och visar att det är bra ökar chansen att barnet tar efter så småningom. Men man ska bereda sig på att det kan ta tid. Barnet har en lång matresa framför sig och att lära barnet äta nyttigt måste få vara en långsiktig ambition.

Något barn sällan behöver lära sig att tycka om är glass, godis och saft; de flesta har en medfödd förkärlek för feta och söta smaker och barnet behöver vuxnas hjälp att begränsa intaget, annars blir det lätt för mycket. Problemet med sånt som glass, godis och saft är att de bara ger tomma kalorier, alltså kalorier men ingen näring, dvs. inga vitaminer, mineralämnen eller andra viktiga ämnen. Tre bra råd för bra balans här är att införa lördagsgodis, inte fika mer än någon enstaka gång i veckan och ha för vana att servera mjölk eller vatten till maten. Visst måste det få finnas undantag ibland, men då är det viktigt att det är på den vuxnes initiativ och inte en följd av barnets tjat; annars finns det risk att kampen aldrig tar slut.

Enkelt kan man säga att man kan äta allt, men inte alltid. Föräldrarna bestämmer vad som serveras och barnet hur mycket hon/han vill äta.

Några praktiska tips för sundare matvanor:

  • var envis: servera grönsaker, även om barnen inte vill ha. Ät av dem själv!
  • försök laga fisk lite oftare; fisk innehåller extra bra fett, s k omega-3-fett.
  • Smyg in fibrer i maten: byt hälften av mjölet i pannkakan mot grahamsmjöl, blanda finrivna morötter i köttfärssåsen och prova ett lite grövre bröd.
  • servera vatten eller mjölk som dryck till vardags – helst D-vitaminberikad mjölk (dvs. lättmjölk eller mellanmjölk).
  • begränsa intaget av godis, glass och snacks. Frukt mot sötsuget till vardags.
  • använd mjuka fetter i matlagningen, t ex rapsolja eller flytande D-vitaminberikat margarin, som innehåller särskilt fett som kroppen inte själv kan tillverka utan behöver få via maten.
  • skäms inte för halvfabrikat – det finns många bra alternativ. Blodpudding är till exempel en suverän järnkälla.
  • ät tillsammans vid dukat bord.
  • använd inte mat som tröst, det kan ge ett komplicerat förhållande till mat. Närhet och värme är mycket bättre!

 

Sara Ask
Legitimerad dietist
Karolinska Universitetssjukhuset

 

Vill du läsa mer?

Latifa Lindberg: Mat för barn och deras föräldrar. Prisma.

Mia Coull & Sara Ask: Matlust för barn 0-6 år. Prisma

Annika Janson & Pernilla Danielsson: Överviktiga barn : en handbok för föräldrar och proffs. Stockholm Forum Förlag

Gunilla Lindeberg: Runda barn: en föräldrahandbok om mat, goda vanor, läsk och godis, smart snabbmat och nyttig rörelse. Albert Bonniers Förlag