Föräldragrupper

Läxläsning

En del barn gör läxan med stor glädje. Andra barn vill hellre göra något annat. Grundprincipen för läxläsning är att man som förälder måste försöka göra läxläsningen så rolig och trevlig för barnet som möjligt. Ur ett lärarperspektiv kan man se läxläsningen som ett sätt att använda fler av dagens timmar till inlärning än vad man hinner med i skolan. Vidare ses ibland läxläsning som ett sätt att vänja barnen vid egenstudier, något som kan behövas när barnet börjar med studier på högre nivå. Ur barnens perspektiv kanske läxläsningen upplevs som något som tar tid från roligare aktiviteter. Dessutom har barnen ofta svårt att se att de har något att vinna på läxläsning.

Nackdelar med tjat
Många föräldrar upplever att de måste säga till sina barn både en och två gånger innan barnen börjar göra läxan. Påminnelser, tjat och konflikter är vanliga när föräldrar ska hjälpa barn att göra läxorna. Ofta får föräldrar påminna gång på gång innan barnet börjar göra läxan, och både barn och förälder kan hamna i roller som de inte trivs med. Barnet kanske inte trivs med att vara trotsigt eller undanglidande. Föräldern trivs lika lite med att tjata. Det här mönstret kan leda till att barnet börjar förknippa läxorna med obehag och då blir det ännu svårare att motivera barnet att jobba med läxorna. Att som förälder tjata eller hota kan fungera bra på kort sikt, men sämre på lång sikt. Efter ett tag tvingas föräldrarna tjata mer eller hota med mer långtgående konsekvenser för att läxorna ska bli gjorda. Läxläsningen blir på detta sätt mer och mer olustbetonad, både för barn och för föräldrar. Man hamnar i en ond cirkel. Hur gör man då som förälder om man vill hjälpa sitt barn med läxorna?

Läxor – hur gör man?
Principen är att struktur och uppmuntran är betydligt mer effektivt än tjat på lång sikt. Tjat fungerar bara på kort sikt – och är tråkigt för alla inblandade. Nedan presenteras några enkla punkter för hur man kan hjälpa barnen med läxorna. Nyckelorden för att få läxarbetet att fungera är rutin, plats, planering, mindre delar och uppmuntran.

Rutiner
Det är viktigt att man skapar goda rutiner kring läxläsningen. Syftet med det är att minska påminnelser och tjat. Man kan t ex bestämma en viss tid varje dag då man gör läxorna. Barnet skall helst ha hunnit äta ett mellanmål eller middag så att energin inte tar slut med en gång. Kanske behöver barnet vila lite innan läxläsningen. Se också till att läxläsningen inte krockar med t.ex. barnets favoritprogram på TV eftersom detta givetvis leder till frustration och bristande koncentration. Vid skapandet av rutiner är det klokt att låta barnet vara delaktigt. Ingen känner till barnets situation bättre än barnet. Att barnet är delaktigt ökar även chansen att läxan blir gjord.

Plats
Det är bra om barnet kan arbeta i lugn och ro. Som förälder tycker man kanske det är praktiskt att barnet sitter vid köksbordet, så att man själv kan göra annat samtidigt som man övervakar läxläsningen. Detta kan givetvis vara en bra idé men om det blir för oroligt är det bättre att barnet hittar en lugnare arbetsplats. Då får den vuxne i stället gå till barnet när det behövs.

Planering
Tag reda på (fråga exempelvis läraren) när läxorna ska vara klara och hjälp barnet med en veckoplanering om det behövs. Se till att barnet får en möjlighet att vara delaktig i planeringen, då ökar chansen att barnet gör läxan. När det gäller mer omfattande läxor är det bra att inte spara allt till den sista kvällen, utan dela upp uppgifterna jämnare över flera dagar.

Mindre delar
Om barnet har många eller omfattande läxor kan det behöva hjälp med att strukturera arbetet. Om barnet har svårt med uthållighet och koncentration kan man som vuxen hjälpa till att göra varje läxa mer överskådlig. Då delar man in läxan i mindre delar, och när barnet är klar med en del tittar man igenom den tillsammans.

Uppmuntran
En del föräldrar invänder kanske mot denna punkt och frågar ”varför ska man behöva uppmuntra och belöna läxläsning – det borde barnen göra ändå...” Problemet är att om barnet gör läxan för att slippa tjat så kommer barnet inte att få någon egen drivkraft till att göra läxorna. Barnets drivkraft kommer att grundas på en längtan efter att slippa tjatet. När tjatet försvinner kommer barnet att sluta göra läxan. Läxläsningen har då blivit beroende av att en förälder finns närvarande för att kunna tjata. Om man som förälder istället uppmuntrar läxläsning ökar sannolikheten för att barnet upptäcker att det kan vara tillfredsställande att göra läxan. Barnet får då en möjlighet att finna en egen drivkraft till att göra läxorna.

- För en del barn räcker det att föräldern uppmuntrar barnet efter att läxan är avklarad. För en del barn behövs mer än så. Att dela in läxan i mindre delar är ett effektivt sätt att skapa fler situationer för att ge uppmuntran. Då har man som förälder möjlighet att ge uppmuntran efter varje avklarad del. Det är viktigt att vara generös med uppmuntran, det gör det mer sannolikt att barnet förknippar läxläsningen med något positivt. Det finns några principer som gör uppmuntran mer hjälpsam.

- Uppmuntra konkreta beteenden: Förklara för barnet precis vad du tycker att det gjort bra, till exempel ”Bra Lisa, nu har du gjort klart första delen av läxan – och du har skrivit jättefint”.

- Ge uppmuntran direkt: Eftersom uppmuntran är en färskvara är det klokt att se till att ge uppmuntran direkt efter att barnet har gjort något bra eller kanske rentav när barnet håller på.

- Det är viktigt att hitta en form av uppmuntran som barnet uppskattar. Vissa barn uppskattar uppmuntran inför andra, andra gillar mer diskret uppmuntran. Vissa gillar en hand på axeln, andra föredrar ett uppmuntrande ögonkast. Läs av barnens reaktioner och anpassa därefter.

- För att uppmuntran ska vara hjälpsamt för barnet är det nödvändigt att samtidigt minska fokus på problem. Faktum är att oönskade beteenden ibland kan förvärras om de uppmärksammas gång på gång.

- Ge inte beröm utan anledning. Detta genomskådas ganska snabbt av barnet. Se däremot till att hitta anledningar att ge barnet beröm.

Farmors lag
För många barn räcker det med verbal uppmuntran, men några barn behöver lite mer för att komma igång med läxorna. Farmors lag handlar om att göra det tråkiga först och det roliga sen. I stort sett alla föräldrar har använt sig av metoden någon gång – ”du måste städa rummet innan du får spela datorspel…”. Det finns två tydliga skillnader mellan farmors lag och ”vanliga hot”. Dels att det handlar om en tydlig överenskommelse med barnet innan läxläsningen börjar, inte ett hot under pågående konflikt mellan barn och förälder. En annan skillnad är att det roliga som kommer efter läxläsningen skall bestå av lite mer av det roliga. Om barnet brukar få sitta vid datorn 30 minuter varje dag så får barnet (om han eller hon gör läxan) sitta 15 minuter extra när läxan är färdig.

 

Martin Karlberg
Universitetslektor
Uppsala Universitet